Lasse Lucidor - ordlista och ordförklaringar

Minnessten över Lucidor

Adonis   underskön yngling

asteld   kärleksglöd
Astrild   kärleksgud (Amor)
Astrilds skäkta   kärleksgudens pil
Astrilds vidjor   band med vilka Astrild snärjde älskande
a vous   skål!
avplana   utplåna


bedin   ombedd, uppmanad
bespänter   försedd
bierfilare   krogspeleman
bija   bida
bindbrev   gratulationsband

bolkar   pokaler, krus
brynjan   svärdet
bräd´   spelbräde
båda   sända bud
bälg   buk  


calumniant   smädare
Cambrays duk   batist, dyrbar linnevävnad
conturberad   förvirrad
couleur de feu   eldfärgad


dalkarls skålar   träskålar
Diana   jaktens och naturlivets gudinna
droppögon   sura, rinnande ögon
dröve   dystra
dubblade drickar   drycker med dubbel styrka
dull   galen
dunnerkil   åskvigg
dy   därför
dämpa skott   förta skottens verkan genom magiska medel
därhos   därtill 


enfålt   en och en i sänder


Febus   skaldekonstens gud 
fiker   skyndar rastlöst
flåkot   dåraktig
fnaskar   smågnager, pillar
fort och fort   alltjämt, utan uppehåll
fransoser   syfilis, franska sjukan
Frigga   nordisk kärleksgudinna
få kalvskinn   få korgen
förmordar   mördar
förtänker   misstänker


gilja   fria
giljare kval   en friares vedermödor
glaset haver kysst   dryckessed, först kysste man glaset, sedan tömde man det 
                             till det övriga sällskapets sång
glister   glans
gröde   växt, växtkraft
gårkök   enkelt matställe

haga   behaga
hanrej   bedragen äkta man
haremod   rädsla
hauptman   uppsyningsman
hija   locka
humeur   sätt
huxa   betänka
hyffslik   hövisk
hårluva   peruk
håvera   göra sin kur


itimera   undervisa 
item   likaså


judicera   döma


kas   veta hut
kattost   malva
klinter   klippor
kringa   snabba
krusat hår   naturligt hår eller peruk med korkskruvslockar
kränker   förleder
kupp   bägare
kväljer   plågar


Lethe   glömskans flod
ljugarärmar   lösärmar på adelns högtidsdräkter
lommar   ljuder
luftfä   fågel
lydsäll   artig, förekommande
låven   löfte
lägedräng   betjänt
längsel   längtan
länker   vänder
löja sig   bada i öppet vatten


margalunda   på många sätt
Mars   krigsguden
mas   lat
med löje  med glädje
Mercenarius   hyrd eller köpt skribent
mon   hänsyn, hjälp
Morfeus   sömnens gud
mälte   skildrade

Neptunus   havsguden
Nereus   havsgud
N.B. (Nota bene)   märk väl
nämst   närmaste

obedin   ej ombedd
oknowen   okänd 
om sunst   förgäves
osörgse   utan sorg


par discretion   taktfullt
paskill   smädeskrift
peregrinera   resa
pipa   blåsa, spela
planas   utplånas
ponseau   purpurrött
prunkord   smeknamn


ragaln   spritt galen
ras   löpande, rännande
Rundadinellula   refräng som bröderna sjöng, medan en i laget tömde sitt glas
rundom   laget runt
ruta   rumla
rynkskjortor   skjortor med veckade bröst och manschetter
röda kinner   sminkade kinder


samvetsormen   samvetskvalet
segelsten   magnet
se naglen   dryckessed; bägaren tömdes och vändes upp och ned, man satte dess rand snett
                 mot vänster tummes nagel, varpå ingen droppe fick falla på densamma (s k nagelprov)
serviteur   er mjuka tjänare
själv-straff-altar   försoningsaltare
skalkeri   kanaljeri
skött   snart
skräppa   skryta över
skrätt   finsiktat mjöl
skuvar   skyr, ryggar för
skäbne   öde
skäkter   pilar
slika   smyga
slätt   dåligt, illa
smöka   röka, bolma
sot   sjukdom, plåga
spela grönt   en vadlek i maj
stambok   minnesalbum
stavkarl   tiggare
sticka pipan in   sticka pipan (på en säckpipa) i säcken, sluta spela
strå, ligga titt på strå   ofta vara pank
stå på breda sten   gifta sig
Svada   vältalighetens gudinna
svanblöt dun   mjukt svandun
svartsot   svartsjuka
söner   vägrar


taft   tappat
tiner   tynar bort
titt   ofta
trinna   trilla, rulla
tri på ra   dryckessed, den som först svarar på gåtan, hans skål ska gå tre gånger runt bordet
trå han som   tvi vale den som
täppa   binda om


vandlar   förändrar sig
vela   sköta om
vigbrev   brev med utmaning på duell
Vulcan(us)   eldens och smideskonstens gud
våla   värdera, akta
vägebrev   pass


ylning   kastby, vindby
ymnog   ymnig


änglabröd   himlabröd, manna


ögnevarv   ögonkast














  

Lasse Lucidor - Giljare Kval

Ordförklaringar se Lasse Lucidor - ordlista

Giljare Kval

uppå

den Högvälb. Herres/Herr

CONRAD GYLLENSTIERNA

etc. etc.

och

Högvälborne Frökens

Fr. MÄRTA CHRISTINA ULFSPARRES

etc. etc.

Högstlycksälle Brudlöfts Dag

Continuerad 

af

LUCIDOR

DEN OLYCKLIGE

Den 18 Novemb. Anno 1669.

Här kommer jag igen, som förr har varit framme

och vill i denna kväll, fullfölja giljeglamme

som jag begynte sist, när som på breda sten;

Herr Gyllenstierna stod, fast jag är något sen;

5 Jag håller likväl ord, tar tiden som han faller              

ordkväde kväder så: Allt bättre sent än aller

ond kommer tidlig nog och alltid alltför brått

men aldrig kom ännu försent det som var gott:
Den mycket lovar ut, han plär full stundom ljuga
10 stor ord och litet verk det tycks mig föga duga;
Jag är en sanningsman, osviklig, utan list
allt vad jag lovar en ock håller, det är visst
dy vill jag nu igen begynna vad jag lykte
beskriva giljekval så mycket jag av rykte
15 förfarit har därom, själv har jag ej försökt
hurleds hon börjar först, och sen blir trappvist ökt
men nogsamt har jag sett vad andra har för plåga
så att jag korsar mig för sådan skärselds låga
jag hisnar än så snart jag tänker där uppå
20 och ropar med gott skäl bevar mig Gud där frå
sist skrev jag huru den som giljar måst förtvina
för´n han får jungfruns tal ell en gång kan få si´na
jag mälte sen hans sorg, suck, ängslan, harm, förtret
gråt, klagan, hans förakt hans usl´ eländighet
25 hur han förutan ro, mått leva uti sorgen
och efter allt förtret dock likväl räds för korgen
hans tvivelhåg och mod, förtvivla och vad mer
hur han rätt stavkarlslik uppvaktar, tigger, ber
svartsjukan följde sist, och huru hon kan kvälja
30 dem som i oträngd mål, sin ädla frihet sälja
hur hon en giljand sven å lyktan så långt för
att han än levendes, väl tusen gånger dör.

Där stanna pennan då, dy vill jag här begynna
att skriva mer därom vad som jag kan besinna
35 vad sådant giljekval, hos den som svartsjuk är
orsakar, och vad mer förtret hon med sig bär.
När nu en svartsjuk sen av kärlek ivrig bliver
då tar han märke på vad jungfrun läser, skriver
på hennes tal och ord, på later ögnevarv
40 tror hennes ljuvste ord skenfagra kärleksskarv
om jungfrun sitter tyst tror han att hon föraktar
hans närvist, och kanske på någon annan vaktar
är jungfrun gladlynt strax blir han så svartsot dull
att tänka sådant sker för annan orsak skull
45 om hon är lydsäll märk så räknas det för annat
då svär han vid sig själv hon haver nu förbannat
hans kärlek ur sin håg han bliver så helt rysk
att han tör stadigt tro hon älskar någon tysk
är någon hövisk dräng i huset tör han tänka
50 att hon sitt löfte vill för samma drängs skull kränka
och att han giljar med, hans vantro är så stor
att han för boleri förtänker jungfruns bror
leksystern själv kan ej väl undfly hans misstankar
stol bänkar, säng och bord allt vad när henne vankar
55 ja hennes kläder med jämt allt vad hon kan nå
där kastar han misslynt sin avundsögon på
om någon unger karl kan råka till att tala
med jungfrun tror han visst den samme tupp vill gala
att locka hönan bort - tror visst - han tvivlar ej
60 fast hönan inte hans, att vara hanerej
då rinner han full ond, begynner till att svärja
sju tunnor tusen full, drar äntligt på sin värja
han sänder vigbrev stad att mana karlen ut
fast om hans haremod sen spelar bancorut
65 han tror sig med gott skäl för jungfrun kunna fäkta
och att ej Odens svärd så skarpt som Astrilds skäkta
vill mörda den som ej har honom gjort emot
är icke han ragaln som plågas av svartsot?
Blir det då sen förlikt så tar han på hovera
70 för jungfrun liksom förr det kallas courtisera.
När solen reser upp, intill hon går i säng
står han med hatt i hand, liksom en lägedräng
och vaktar jungfrun upp, han skattar för stor lycka

Bruden på väg till kyrkan. Magalotti 1674. 

om han kan ha den grace, att hon vill en gång nicka
75 åt honom, vad hon gör, måst haga honom väl.
Han svär sig vara död förutan hennes själ
som livnar honom än: om kärsten nånsin gråter
då måst han hava akt, att han strax värre låter
men om hon gladlynt ler, då mått han skratta högt
80 som vor´ han kittelkåt, fast det går något trögt
allt vad hon talar, gör, allt vad hon snart sagt tänker
måst han rätt grant förstå, att han där efter länker
all åtbörd, och där hos väl veta hennes lag
på det han uti allt må tjäna till behag:
85 Han mått ge dubbelt ja till allt vad hon bejakar
tre dubbelt neka med när hon en ting försakar
att vita svanen svart, och svarta korpen vit
det måst han svärja på, sen med sin största flit
ge akt på hennes håg, om hon har lust till spela
90 så mått han kunna slå på lutan, pipa, fela
och sätta daglig dags sitt segel efter vinn´
men när hon vill, så mått han sticka pipan in.

Brudgummen på väg till kyrkan. Magalotti 1674.

Hur kväljer mången sig, att han må prunkord finna

och rosa jungfrun rätt? Fast hon sågs aldrig spinna
95 så mått han säga lill, att hon är arbetsam
och fast hon är ett våp, hon är så spak som lamm
om hon är något kåt, så måst hon heta vänlig
ifall hon osnygg är, så måst hon kallas renlig
om hon högdragen, stolt, hon är av ädelt mod
100 är hon av ringa ätt, sägs, hon är av stort blod
fast faren slaktar fä, men om han varit bonde
så måst han hålla med, hon är av främsta stånde
en isterbukot lång mått kallas lagom stor
en dvärglik täck och nätt, en den som kattlik glor
105 sne- vind- och blötögd till berömmes för skarpsiktig
den aldrig sade sant, måst nämnas rätt uppriktig
en stammand Svada själv, en halt Vulcans gemål
en girhug sparsam, den givmild som penningsnål
om hon är gloseklok, så mått hon heta Pallas
110 den som Alecto led, hon måste Frigga kallas.
Han måst ock mästerlig med söta smickerohl
upphöja deras dygd som skiner lik en sol
ibland allt kvinnokön, dem kalla jordgudinnor
och säga jungfrun är för alla mör och kvinnor
115 ett skönhetsmönster, jämt en spegel av all dygd
den mest fullkomne kropp som himlen haver byggd
naturens underverk och högsta mästarstycke
en ängel den som har allena mänskotycke
ros, lilja, änglabarn, själ, hjärta, andra jag
120 min håg-, själ-, ögnelust, min sol som gör min dag
min stjärna, min planet, mitt allt måst han´na nämna
än sätta mer därtill, ej något ros bortlämna
om han vill ha´a favör, min höna, gås och gris
är intet mer i bruk, och aktas ej en ...
125 Med slika prunkord mer som kallas complementer
mått den som gilja vill då vara väl bespänter
är ej den ynka värd, har icke den stort kval
som det ej haver lärt och törs ej med slätt tal
och ordros jungfruns dygd och maklös skönhet prisa
130 men nödgas fast han ej är boklärd med en visa
berömma hennes kropp som man fast daglig hör
att den som intet vet vad visor är, dem gör.
All fägrings ros mått han väl kunna på sin nagel
och kalla hennes hår, som strävt lik märretagel
135 gulltrådar, silkeslent, och Astrilds vidjor, sen
mått alla stjärnors ljus och gyllne solens sken
förmörka liksom moln, för hennes ögnestrålar
fast hon droppögon har, liksom två dalkarls skålar
på hennes kinder måst båd ros och liljor gro
140 fast kindbenen se ut, liksom en skållad so.
Måst ej korall, rubin och skarlaksfärgen blekna
mot hennes läppars färg, likt ålskinn? Vem kan räkna
all tokot giljekval? Hans rätt självegne kropp
gör honom en ny sorg: om han vill hava hopp

145 att haga jungfrun väl, mått han ha giljekläder
hårluva, bäverhatt, därpå en brokot fjäder
som han på huvud bär, och ligger titt på strå
sen a la modeband, coleur de feu, ponseau
jämt andra färger mer, rynkskjortor, ljugarärmar
150 av Cambrays duk, cotton, och vad var els med härmar
allt utländskt lapperi, är icke det stor sorg
när som en fattig pilt, ej sådant får på borg
och likväl prunka vill? All´ giljar´ äre rika
den som minst pråla kan han måtte segel stryka
155 skull han ej få grå hår, när som en klänning mer
än karlen gäller själv vem vet ej att så sker?

Vigsel i kyrkan. Magalotti 1674.

Det är så världens lopp, ack, ack, tyvärr så går´e
att jungfrufolket, mest hund skåda efter håre!
Det är ännu ej allt, än hörer mer därtill
160 han måste smörja väl, som rätlig köra vill
els stannar hjulet tvärt, vad kostar marknadsgåvor
vad bindbrev, spela grönt, titt är en giljars håvor
knappt, knappt fem fyrkar värd, lill mått han spela kort
då går mång ärlig slant par discretion och fort
165 han mått av hövlighet ju låta jungfrun vinna?
Vad kostar nyår, jul och slikt? Vem kan väl hinna
att räkna sådant allt? Ett hade jag snart glömt
som till en lärdom bör för ingen vara gömt
(jag spelar fast man ej vill höra sanningsgigan)
170 den jungfruns ynst vill ha, han laga väl med pigan
och muta henne bra, så bär hon breven fram
skull posten ej få lön? Det vore nästan skam
ack tänk man var och en gör sådant ej bekymmer
stort under stort är det att icke mången rymmer
175 för tusen pockor bort men kärlek är så stark!
Att han magnetlik, drar ur pungen mark från mark
när en nu länge nog med sådant kval har giljat
så föregives titt att jungfrun är ej viljat
att gifta sig så brått, slå tusen pockor till
180 en karl som vore galn, han kunde så bli vill.
Jag såg i sistens en som fria till en änka
men när han korgen fick, då ville han sig dränka
men vattnet var för kallt: En fria till en mö
fick kalvskinn, ville sen förtvivlad tröstlös dö
185 han kokade förgift som skull hans asteld stilla
men när han tog´t i mun så smaka det så illa
att han det spotta bort, och åt ej mer därav
slapp så att han ej då i krukan fick sin grav
sen grep han till ett rep - förtvivlan intet skuvar -
190 band fast´et om sin hals men huxa sen att tjuvar
så dö och hov det bort, tog ett trealns långt svärd
och satt´et mot sitt bröst att sticka sig ihjäl.
Men rätt så snart han såg uppå dess blanka klinga
då räddes han att hon i stycker skulle springa
195 sa det vor´ skada d´rom jag har ej slik igen
hängd henne på sin kos, och lever alltså än.

Bröllopsmåltid. Magalotti 1674.

O säll, o trefallt säll, den som sig väl kan skilja
från mödsamt träldomsok, som andra kalla gilja
säll är den som en gång har lagt sitt segel ner
200 och fört i önskad hamn sin båt, densamme ler
åt andras sorglig suck och höver ej mer räddas
för böljor, vågor, vind och klippor, utan bäddas
i Astrilds svanmjuk dun och sover utan sorg
uti sin kärstas famn som Astrilds säkra borg.
205 O outtalig lust, o gamman obeskrivlig
o obegriplig fröjd, o glädje som otvivlig
o fria Hymens band, o ljuva träldoms lag
att skriva mer om dig, är pennan min för svag
den mera veta vill, han må det själver pröva
210 om han ej kan så snart och vill lill inte töva
så vet jag intet råd att han kan bli förnöjd
lill vet jag att han bäst om sådan giftefröjd
kan detta ädla par som brinner med en låga
och himlen samman fäst, när året kring går, fråga
215 så lär han utan tvik få höra och få se
 att de som äre två då lärer vara tre
men dygdfullkomna fruar, I himmelsköna fröken
I ljuvste jungfrufolk, som dygd och skönhet öken
jag lägger denna skrift som eder ringste träl
220 till edra fötter ner, och bjuder så farväl.

Enigme
Pour les Dames


L´Amour m´à engendre´, les sujetsde la terre
Les plus beauxenfanté dans une douce guerre,
225 On ne me peut pas voir, ny sentir ny toucher,
Mais bien ouir, encour mieux l´on me peut gouster,
Je suis tout merveilleux car mon Pere est ma Mere,
Et ce qu´est encor plus, ma Mere aussi mon Pere,
e ne vi qu´un moment car en naissant je meure
230 Et n´ayant point de coeur, j´ay pour tombau le coeur
Mais en mourant moi mesme je peu donner la vie
A ceux qvi m´ont produit le monde á grande envie
Pour mon enfantement mon Corp n´est que de l´air,
Je tonne doucement passant comme un esclair.
235 Je ne scaurois jamais estre donné a personne.
Sans que luy qui me prend en mesme temps me donne.
Les Belles qui scauront cet enigme expliquer
Auront á leur plaisir mille & mille Baisers.